Dagsarkiv: 17 september, 2010

MÖVF

Är det någon mera som minns vad de bokstäverna står för? Jag var en av dem som gick i den skolan det sista läsåret den var verksam! Mellersta Österbottens Vandrande Folkhögskola hette den. Vi som var yngsta eleverna var bara 15 år då, och året var 1955-56. Egentligen var jag för ung, men det var andra året i rad som skolan hölls i samma by, så det var inte så lätt att få ihop elever för en sista årskurs. 

 Detvar inte bara skolan som vandrade från by till by, utan inom byn fick vi också ”vandra”.  Teorilektionerna och köket var på ett ställe, vävstugan på ett annat, så det var en hel del traskande. Ingen som är under 70 år nu, har gått i den skolan, för efter det året upphörde den.  Vår rektor kom från Närpes och dit for han visst igen, borde vara ca. 85 år nu.

En trevlig vinter var det, som en direkt fortsättning efter folkskolan, men eh helt annorlunda 9.de klass! Betyget borde jag ha kvar någonstans efter alla dessa år, tror jag ska ta och leta fram det! 😀

Fortsättning på ”utveckling”

I går skrev jag mina tankar om utveckling. I dagens Vasabladet hittade jag dikten ”Framåtskridande”, som Alf Henriksson skrev redan 1945 och han tycks ha lite annan uppfattning:

Ingenjörerna tänker och talar som så:

 Det är många miljoner det gäller

Mycket bättre och fortare måste det gå,

det syns tydligt i våra tabeller.

Den så kallade spilltiden vill vi bli kvitt

och att snart vi skall lyckas tycks troligt.

Här får ingen ha nöje av arbetet sitt,

här bör ingen få tid att ha roligt.

Och sitt jobb står den fattiga människan vid,

ty vad kan hon väl bättre begära?

Hon har lärt sig sitt yrke på tre dagars tid;

sedan finns inte mera att lära.

Och hon längtar att dagen omsider skall gå,

ty sitt livsverk och kall vill hon glömma.

Och hon lever om kvällarna bara, ty då

får hon sitta på bio och drömma.

Hon får sparka sin fotboll, och köpa sin flärd

och sin radios ljud får hon höra.

Och att känna sig glad åt sin arbetes värld

är det enda hon inte får göra.

Och så ordnar sig tillvaron högst rationellt.

Ingenjörernas klagan förstummas.

Och maskinerna arbetar villigt och snällt

medan människan skyndsamt fördummas.

Hur mycket har människans utveckling egentligen ”framåtskridit” sedan 1945 ? 😮 Vågar inte säga: ”Jag ändrar mig inte för jag har rätt” 😀 Kolumnen där dikten ingick har som rubrik: ”Lönsamt med trivsel” skriven av Rafael Frans och är läsvärd!