För 10-20 år sedan höll jag stenhårt på att här skall det inte användas internet, ALDRIG! På jobbet skaffades en dator till chefen och hon hade all möda i välden att klara av den. Men småningom gick det bättre och hon satt där så nöjd och glad och klickade på tangenterna!
Sen blev det tal om att ”markpersonalen” skulle skriva rapporter på dator och överge penna och papper. Men den här tanten var mycket glad att få gå i pension innan det verkställdes!
Som pensionär beslöt jag att äldre människor inte skall behöva befatta sig med internet. All information de behöver få skall ske på samma sätt som det gjort förut. Allt ska fungera som förr! Men det gör det bara inte!
För att ens lite hänga med i utvecklingen började jag ana att nu får jag nog börja tänka om. Tanken på en dator och internet mognade mer och mer och för mindre än två år sedan gjordes slag i saken och jag trasslades in i nätet!
Här sitter jag nu nöjd och glad för min blogg, som jag startade efter fyllda 70 år. Ja – hur kunde det bli så här?? Men ”roko kaar som int kan änder se”, det gäller tydligen också tanter! Tror jag! Man kan ju vara en ”kärring mot strömmen”också här! 😀