Som pensionär kan man väl inte bli utbränd eller … det kallas nog något annat då t.ex. depression, antar jag. I går var jag och lyssnade på en som genomgått det hemskt svåra tillstånd då väggen kommer emot och det inte går att fortsätta som förr. Modigt att gå ut och berätta hur det kändes och vad som hände. Hon har dessutom skrivit boken: Trött i huvudet, och den har jag läst halva nu. (Brott och straff får vänta, izvinite, Fjodor!) Hennes bok är läsvärd för alla stressade nutidsmänniskor, som har stora krav på sig själva att vara duktiga.
Hon som berättade och har skrivit boken är en ung, före detta ”närpesgröbbo” som heter Harriet Jossfolk-Furu. — Hon har också skrivit en annan bok som jag köpte. Den heter: Då långt borta är hemma, nio röster om österbottnisk emigration till Nya Zeeland. Den ville jag ha därför att jag har en brevvän där. En vän som inte fått något brev med ”snigelpost” av mig på väldigt länge. Men så går det när man trasslar in sig i nätet. Man blir ”kåtabränd!” 😀
Lizzyfix 