Månadsarkiv: oktober 2010

Vissen

”Rosor vissna och marmor bryts

men aldrig det band som av vänskap knyts!”

Nu känner rosentanten sig som en vissen ros, hon tycker inte om köld och snö, skulle helst dra något gammalt över sig och titta fram först till våren samtidigt med krokusarna och andra ‘knölar’ som nu gömmer sig i jorden! Rosor har svårt att klara vintern, ibland fryser de ihjäl och man ser dem inte mer. Undrar bara om quin E ska klara sig när det blir -52 grader i vinter!

Men sen är det en annan sak, ännu tråkigare, om vänskapsbanden fryser sönder. Vänskap måste odlas och få näring också på vintern, skulle jag tro! Undrar i mitt stilla sinne om någon bloggvän skulle finnas kvar ifall rosentanten kryper fram först om 5-6 månader! 😮

Nu kryper hon i säng! Gonatt! 😀

Läste i dag…

… att äldre människor får alldeles för mycket mediciner! Felmedicinering är vanligt påstås det, allt för stora doser av rätt medicin är inte heller bra. Symptomen behandlas i stället för orsaken och så ordineras en ny medicin mot biverkningarna från den förra o.s.v

Hur har det blivit så här, ska vi igen skylla på att läkarna samarbetar med läkemedelsfirmorna och att det är pengar som styr det hela?

Jag har nog blivit ordinerade en massa mediciner för diverse krämpor under mitt 70-åriga liv, men som tur är har det varit mer eller mindre tillfälligt. Ibland har problemen åtgärdats kirurgiskt och mediceringen har kunnat avslutas. Ibland har det varit tillfälliga kurer och värkmediciner. För tillfället är det enda preparat jag använder ett blåbärsextrakt för mina grönstarriga ögon.  Och någon enstaka gång en fjärdedels sömntablett, men jag är ju inte ännu någon åldring och bestämmer själv vad jag stoppar i mig! 😀

Ha en bra dag med eller utan piller! 8)

Fixare

I dag har Lizzyfix fått besök av en av Krösus Sorks fixare sorkar! 😀 Det är barnbarnet som har avbildat Tuffe-Sork!

 Alltid trevligt med besök! 8)

Utvald

I dag känner jag mig alldeles hedrad och utvald!  Är en bland ca. 10.000 öster- och västerbottningar, som fått äran att fylla i ett frågeformulär på 15 sidor med 75 punkter. Det gäller de äldres situation, åsikter om, och möjligheter till ett gott liv.

De har skickat det till 65, 70, 75, och 80-åringar. Därför att det finns väldigt lite kunskap om hur regionalpolitiken påverkar äldres tillvaro och livsvillkor, sägs det. Frågorna ställs om intressen, umgänge, ekonomi, makt och inflytande. Ett syfte är att ”undersökningen” skall fungera som redskap vid planering av kommunernas famtida äldreomsorg.

Jag undrar jag vad man kan få för resultat av det hela!? Hoppas bara att det blir till någon nytta. Men trots att jag är lite skeptisk till all statistik, så gav jag en timme av min dyrbara tid till att kryssa för de svarsalternativ som jag tyckte passade för min del!

Tro hopp och kärlek

I samma minnesalbum som jag fick av min moster 1947 skrev också min mamma en vers:

Må vackra rosor din levnad smycka, må intet fattas  uti din lycka.

Må du behålla till ålderns dar, tro hopp och kärlek i hjärtat kvar.

Inte förstod jag så mycket av det där när jag var 7 år, men efter att ha växt till i ålder och visdom 🙂 har min mors omtanke blivit värdefullare för vart år som går. Ibland har det fattats mera, ibland mindre i min lycka och inte har det varit så mycket bevänt med allt det andra heller och knappast blir det bättre, men något litet av allt som tillönskats mig finns kvar nu på ”ålderns dar”, tror och hoppas jag! 😀

Vår bästa tid är nu ?

Enligt en mycket trovärdig bloggares utsago infaller mannens bästa tid efter 25-års ålder och uppåt. Det satte myror i huvudet på mig, för det har jag inte hört förut! Men jag kan gott tänka mig att det är därför som kvinnans bästa tid infaller före 25 och efter 65-års ålder! 😀

Mannen ifråga har inte levt så länge än att hans bästa tid är slut ännu, tror jag! 😮

Ha en bra söndag alla, din bästa tid är NU!

Svenska språket

”Klingar icke modersmålet skönast, binder ej ditt hem med dubbla garn. Lyser icke själva gräset grönast, på den tuva, där du lekt som barn” så skrev min moster i en minnesvers åt mig, när jag var 7 år. Jag förstod inte innebörden i de orden då, nu kanske jag gör det! Hon skrev säkert vad hon kände, för om jag inte minns fel hade hon då redan flyttat till Sverige, men var själv ung ca. 25 år. Och där bodde hon tillsammans med sin trevliga rikssvenska man till sin hastiga bortgång vid 75-års ålder.

Nu har man konstaterat att de som är skrivna som svenskspråkiga i Finland har ökat. Visst är det bra, men det betyder i själva verket att det är tvåspråkiga som ökat, och det är ju ännu bättre. För det är lika illa att vara enspråkigt svensk som att vara enspråkigt finsk! ”De tvåspråkiga är en växande och allt viktigare del av finlandssvenskheten, en grupp som måste få all stöd som kan uppbådas” skriver Henrik Othman i dagens ÖT, Jag håller med till 100%.