Påverkad

Det är nästan så blogglusten försvinner när jag läser i olika bloggar om alla tråkigheter som händer i form av sjukdomar, dödsfall, skilsmässor, för att inte tala om allt som händer ute i stora vida världen. Jag kan inte undgå att bli påverkad. Det känns nästan opassande att skoja om någonting, så då är det kanske bäst att prata om väder och vind och låtsas att det regnar. 😛

För övrigt har jag konstaterat att skriver man inte någon kommentar på en dag eller två, så får man inga heller och då känns det ganska onödigt att ha en blogg! 😦

Det skulle vara bättre och att gå ut och sprätta dynga irl som vi gjorde förr. — Alltså med häst och dyngsläde kördes hopar ut på åkrarna under vintern. På våren när snön smält skulle hoparna bredas ut för hand med grep. Inget lätt jobb precis för en skolflicka, man fick lätt blåsor i händerna, men det var bara att lyda order och gå ut och sprätta! 😉

I alla fall tror jag att nutidens ungdom inte heller skulle ta skada av sådan dyngspridning. Säkert hälsosammare än all dynga som sprids på internet! Nästan så jag längtar tillbaka till den gamla goda tiden, fåglarna kvittrade och en härlig doft av vår spred sig i byn! 😀  

    Fint väder i dag, ha en skön vårdag!  8)

Annonser

0 thoughts on “Påverkad

  1. annepauline

    Bra tänkvärt inlägg.
    Livet består både av sött och salt. För alla. Mycket tråkigt händer överallt, hela tiden. Men mycket roligt också. Det ena behöver väl inte utesluta det andra?
    Att gå ut på åkrarna och sprätta dynga tyckte jag var roligt. Tungt men roligt. Det rykte om dyngan som ställvis börjat brinna ihop. Mycket hälsosam dynga. Vår häst hette Prins och var en ardenner. Min bästa kompis som jag kan sakna mycket mellan varven än i denna dag.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Hej Annepauline, du tycks ha liknande upplevelser, börjar du närma dig 70? 😮 Vår häst hette också Prins och han var såå snäll. Från det jag var liten tills de skaffade traktor hade vi honom. Sorgligt när han försvann, men då var jag inte hemma mera.

      Gilla

  2. Zwei

    Det är väl ingen idé att rekommendera Rosentanten enbart filosofiska bloggar? Hon hålls ju ändå aldrig inom föreslagna ramar? 8)

    Gilla

  3. elovena

    Du ska berätta mera om förr. Jag vill veta hur det var i det vanliga livet på den tid när jag ännu inte var med. Berätta om hur ni lagade mat, en vanlig dag i ditt hem när du var tio år. Okej? 🙂

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Elovena, okej, det ska bli en vacker dag när minnet fungerar bra! 😀 Det kommer nog att handla om GRÖT skulle jag tro! 8)

      Gilla

  4. Vandris

    Bra inlägg! Jag tycker att man kan skoja även om det finns så mycket ”uusliheite” Livet går vidare trots allt….att man skojar betyder inte att man inte bryr sig om sina medmänniskor…………Lite dynga mellan tårna gör bara gott :)Kram och ha en skön solskensdag!

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Tack Wandris, lite skoj piggar upp, humor är en allvarlig sak! Det finns människor som skrattat sig frisk har jag hört! Man kan ju inte gräva ner sig i andras dynghopar (=tråkigheter), det räcker gott med de egna! 😛

      Gilla

  5. geta

    Vi som lever med sjukomar och tråkigheter behöver er som orkar skämta och skoja och skriver skojiga bloggar, ni piggar upp våra gråa trista dagar så mitt önskemål är att alla ska fortsätta skriva som det passar dem. Alla är vi ju olika och skriver på olika sätt om det som möter oss och om den situation vi lever i.
    Läser alltid men du får förlåta att jag inte är så duktig på att kommentera.
    Ha det bra, kram!

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Tack Geta, tänkte på dig och alla som har det svårt när jag skrev att det känns fel att skoja, men du har en otrolig livslust och kan glädjas med de glada. Efter att ha läst ditt inlägg ”Aldrig mera” känner jag mig mycket privilegierad och har all orsak att vara tacksam för egen del. Läser alla dina inlägg men hittar sällan ord att svara, förlåt. Varma kramar!

      Gilla

  6. blottendag

    🙂
    Ibland då jag tömmer komposten kommer duster av den ”rena” doften och då kommer jag ihåg tiderna som varit och aldrig kommer igen.
    Dynga ska dofta dynga, då vet man vad det är! 🙂
    Vet inte varför, men hos oss tömdes ofta ”dyngståoan” på söndag, och mamma var arg. 🙂 Tack för att du fick fram de minnena!

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Blottendag, tänk att man kan sakna doften av sådana saker! 😀 Stall dyngan hade en helt annan doft, för att inte tala om gris- och fårkätten! 🙂

      Gilla

  7. scriptrix

    Så där tänker jag också ibland. Men det hjälper ju inte människorna i Japan och andra som har det svårt om vi deppar ihop.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Du har nog alldeles rätt, inte hjälper det men ibland känns det mera och ibland mindre allt som man hör, ser och läser.

      Gilla

  8. Hanna

    Det är ju så..det finns så mycket elände nuförtiden..men nog fanns det säkert lika mycket förr i tiden också..det bara int gick så snabbt med informationen. Livet går vidare trots allt och vi får välan göra det bästa av det. Nog kan man skratta, fast man sörger tycker jag. Tycker int skrattet och det roliga betyder att man sku sörga mindre, kanske det gör det lättare, men sorgen finns nog alltid kvar.
    Känner precis likadant som du angående kommentarerna..och är själv int någo bättre att ge dem..men det betyder int att jag int sku läsa alla dina inlägg 😀
    Ha en bra dag och sluta för allt i världen int att blogga, om du går i såna tankar 😀

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Jo, inte behövde man för 70 år sedan ta del av allt som hände i hela världen, men vi hade ju krig i eget land på den tiden. Ska väl försöka skriva ett och annat ännu, så länge det finns något intresse kvar!

      Gilla