Vanor och ovanor

En vana som en del människor påstår brukar ändra av sig själv är sovvanorna. Om man varit en nattuggla och sovit länge på morgnarna kan det ändra så att man plötsligt blir morgonpigg och kvällssömnig. Men det har jag svårt att tro skulle kunna drabba mig.  Av födsel men inte helt ohejdad vana har morgontimmarna varit min bästa sovtid. Vanan hejdades de morgnar väckarklockan ringde 6-tiden under de år som jobbet kallade. Det gick ju bra det också därför att det inte fanns något annat val. Men alltför tidigt kändes det mest varje gång att stiga upp då.

Inte ens bloggen har kunnat ändra på denna vana, för jag vill helt enkelt inte ändra på den. Vad skulle jag ha för nytta och nöje av att sitta gäspande framför en kaffekopp och titta på soluppgången? 😮 Solnedgången ser ju likadan ut!  😀

Annars det där med kungliga bröllop orkar jag inte heller riktigt med. Kanske är jag inte riktigt som andra, men det gör inget …  😀  Jag tittade en liten stund på några bilder sen fick det räcka.

Nu ska det bli en barnbarnshelg. Ha det så gott, gott folk!  8)

0 tankar på “Vanor och ovanor

  1. scriptrix

    I min ungdom sov jag länge på morgnarna! (Vänta bara så ska du få se på andra bullar!) Numera brukar jag vakna ca klockan 05.30, vardag som helg. Någon väckarklocka har jag inte behövt på många herrans år. 😀 Och ska något göras så ska det göras från morgonen. Lite tråkigt är det att ni andra bloggare är så morgonslöa, så det finns nästan inget att läsa så tidigt. Nåja, Vandris och Njutis tillhör undantagen, förstås, men ni andra är ju rent bedrövligt morgonslöa! 😉 😛

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Bloggen får vänta tills Öt och Vbl är avklarade oberoend av vilken tid jag vaknar. Kanske jag kunde ta en bloggmorgon/vecka och ställa väckarklockan på ringning sådär 5-tiden och skriva ett inlägg? 😉 Undrar hur det skulle se ut! 😀 Du hör väl till dem som klarar sig med lite sömn?

      Gilla