Livet är kort …

Det känns som om något är i vägen för mina blogginlägg eller som allt skrivande för min del skulle vara på något vis onödigt. Mina ord har tagit slut. Jag sitter bara här i djup förundran över livets förgänglighet, – men ingen tar väl skada av lite eftertanke? Tyvärr är jag inte så bra att forma tankar till ord så det blir ganska intetsägande.Därför avslutar jag med ett par psalmverser av J. Tegengren i mina tankar på bloggvännen Geta som lämnat oss. Må hon vila i frid.

En blomma, född en vårdag, ljus och vän
men vissnad ren i höstens frostetider
Så är vårt liv, dess dagar flykta hän
så snabbt som skytteln genom väven glider.

Var lugn, var trygg! Väl brista skall de band
som binder dig vid stoftets värld och gruset,
men lyft din blick att famna löftets land
sträck dina händer mot förklaringsljuset.

0 tankar på “Livet är kort …”

  1. vandravidare

    Ibland tar orden slut……bara att skriva det är inta alls onödigt för det kan säga mer än mängder av ord.Kram från Vandris !

    Gilla

  2. oops

    Det finns de gånger då det finns så mycket man ville säga, men orden bara inte kommer ut. Då är det väl meningen att man väntar tills tiden är inne för just de orden. Jag har försökt att skriva om saker och ting nästan med tvång, men då blir det åtminstone för mig så intetsägande. Då en vän går bort finns det mycket som borde ha sagts, men så lite som blev sagt, men tanken och minnet finns kvar. Jag kände inte Geta, men i allafall känns det som om något saknas, så känns blogggemenskapen för mig.

    Gilla

  4. livetsmeningar

    Man tänker bäst när man ingenting säger.
    Man lyssnar bäst när man är tyst…
    You say it best when you say nothing at all…
    (Sa jag för mycket nu ren?)

    Gilla

  6. hsg

    Geta förmedlade livets villkor med en ovanlig klarhet.

    Somnar jag in med blicken fäst
    på stjärnornas strålande skara,
    drömmer jag stundom min själ är gäst
    hos Gud i hans himlar klara.
    Evige Gud, hos dig är bäst
    för sorgsna själar att vara

    Milt är ditt öga och klart dess sken,
    famnar din kärlek världen.
    Trött är min själ, i din famn så len
    lyft den, o Gud, och bär den!
    Lyft den till dig, och söv den sen
    stilla till ro på färden!

    Söv den i sömn på den färd, som går
    fram genom dödsrikets dalar,
    där det isande mörkret rår!
    Du, som vart kval hugsvalar,
    väck, den sedan till ljuvlig vår
    i dina ljus salar!

    ”Somnar jag in”

    Jacob Tegengren

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Hsg, Geta hade en förmåga att kunna glädjas åt livet här på jorden men också åt det nya livet efter döden. Jag tror hon har det bra nu och vilar i frid till uppståndelsens morgon.

      Gilla

  8. AH

    Ja bloggen är som en värld i miniatyr. Här får vi tillsammans glädjas över att nya föds men också tillsammans sörja då någon lämnar oss för gott.
    Det är inte så länge sedan Anja lämnade oss och nu är det Geta. Det är ju just detta som är baksidan av att leva i gemenskap men ändå vill vi inte avstå ifrån den.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      AH, du skriver precis mina tankar, man kan inte bara välja att dela glädje här utan att beröras av sjukdom och sorg också. Sådant är livet …

      Gilla