Blyg

Varför blir man så blyg som ung att man blir helt stum i vissa situationer och inte får fram ett ord?
I mitt fall tror jag det beror på att jag inte hade andra barn än mina bröder att leka med de första 7 åren. Dessutom blev jag ofta utskrattad för att jag var så ”lillgammal.”  😦

Som tonåring var det värst, pojkar kunde jag inte alls prata med. Så fort någon bara tittade på mig blev jag röd som en kokt kräfta och alldeles tyst. Inte trevligt alls,  tyckte att jag inte var som andra och grät strida floder i min ensamhet! Sorgligt, nu är jag igen i det förflutna, usch!  😡  Men kanske min blyghet varit till någon nytta också?? Vad vet jag.

Nu vet jag att ingen är ”som andra”, vi är ju alla original och inga kopior. ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom” har någon sagt. Om inte förr så när man är barn på nytt som lma! 😀

Ha en gorrbra dag!  8)

0 thoughts on “Blyg

    1. lma7 Inläggets författare

      Mobis, det måste ju finnas en orsak till blygheten, kanske var jag överkänslig på något sätt, ”granntyckt” som man sa att jag var. Jag upplevde det nog som ett hadikapp!

      Gilla

  1. mumsen

    Nu ställer du en klurig fråga 😉 Vet inget svar men det finns säkert någonstans. Minns att jag hade lätt för att rodna och pokerfejs kommer jag aldrig att få 😉 Blöt i hjärtat blir jag när jag ser någon rådna, kan bero på att jag känner igen det. Jag var enda barnet och plåttrar sju stugor full än idag 😉 Kramar

    Gilla

  2. oops

    Frågan är svår, och svaret är ännu svårare. Själv var jag en unge som inte hölls tyst som barn, och numera är det mina barn som säger, tyst pappa. Inte är det lätt den motsatta delen heller. Hur skall man veta när man skall prata eller vara tyst? 😉

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Oops, att bli nedtystad kan sätta sina spår! Din fråga har jag inget svar på heller Men funderar man för länge på det brukar det bli för sent att säga något alls! 😉

      Gilla

      1. oops

        Alltså, håller vi låda som vanligt. Om man funderar för länge, kanske man inte minns vad det var fråga om . Ha det gott 🙂

        Gilla

  3. AH

    Skulle ha skrivit en kommentar bara jag inte skulle ha varit så blyg. Men det är nog övergående, får skylla på ungdomen.

    Gilla

  4. livetsmeningar

    Jag fick inte så mycket blyghet med födseln…jag gick ofta fräckt( snällt) fram och frågade vad intressanta människor(för mig) hette. Sen gjorde jag en massa andra konstiga saker som barn inte brukar göra…ska ta upp det inom kort, kanske. 😉

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Liv, så gör också vårt treåriga barnbarn, korsförhör vilt främmande människor! 😉 Ska bli trevligt att läsa vad du hittade på!

      Gilla