Blyg

Varför blir man så blyg som ung att man blir helt stum i vissa situationer och inte får fram ett ord?
I mitt fall tror jag det beror på att jag inte hade andra barn än mina bröder att leka med de första 7 åren. Dessutom blev jag ofta utskrattad för att jag var så ”lillgammal.”  😦

Som tonåring var det värst, pojkar kunde jag inte alls prata med. Så fort någon bara tittade på mig blev jag röd som en kokt kräfta och alldeles tyst. Inte trevligt alls,  tyckte att jag inte var som andra och grät strida floder i min ensamhet! Sorgligt, nu är jag igen i det förflutna, usch!  😡  Men kanske min blyghet varit till någon nytta också?? Vad vet jag.

Nu vet jag att ingen är ”som andra”, vi är ju alla original och inga kopior. ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom” har någon sagt. Om inte förr så när man är barn på nytt som lma! 😀

Ha en gorrbra dag!  8)