Månadsarkiv: oktober 2011

Det var värst …

… vad Scriptrix är negativ i dag, riktigt så det går rysningar och kalla kårar längs ryggraden!  Så där blir hon alltid när november närmar sig, (och jag med) precis som det skulle hjälpa att gnälla över den kommande vintern — eller,  kanske det lättar en smula att sjunga ut??

ELÄNDES ELÄNDE, varför ska det finnas vinter och köld och mörker??
Så här lätt smittas man av negativismen ….   😀  Njut den som kan!

Källan

Psalmboken är en bra bok. Där finns många pärlor. Men många gånger tänker man kanske inte så mycket på orden när man sjunger eller så glömmer man dem genast. Ibland är det några ord som stannar lite längre i minnet.  I dag måste jag läsa på nytt psalm 413 av Johan Olof Wallin:

Befall i Herrens händer din möda och din väg
och hur sig världen vänder hans ord i hjärtat äg
Ty intet ord är givet som Herrens ord så visst.
Det visar väg till livet, och fördig hem till sist.

Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig,
när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig.
Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn
och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn.

Var trofast! Natten dagas, nu purpras österns rand.
Allt mörkret från dig jagas utav den Starkes hand
som ur sitt hus Orion och morgonstjärnan för
och nåden över Sion i gryningsdaggen strör.

Alltså Guds hjäjp förbida och räds ej mänskors hot.
Är Herren på din sida, vem kan stå dig emot?
Sin kraft han dem förlänar som vandrar i hans bud.
Allt till det bästa tjänar för dem som älskar Gud.

Läs gärna alla 7 verserna!

J.O.Wallin har också skrivit psalm 449 som är så vacker. Den slutar så här:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

I väntan på …

Kanske jag borde sätta in en klocka på bloggen som räknar ner hur många dagar det är kvar tills jag får träffa julgubben!  😀 Det brukar  Vandris ha när hon ska till Lappland, men sanningen att säga klarar jag inte av sådana finesser, så he får vara! 😛

Det är nu så att familjen med fem-åringen tycker att hon och mommo behöver få träffa julgubben! De bor lite längre söderut och får så lite snö på vintern så de vill gärna se lite mera av den varan!

Vad gör man inte för att få vara tillsammans med barn och barnbarn som man inte träffar varje vecka precis. Hotell är bokat och nu gäller det att ha tålamod i väntan på julgubben …  8)

Trevlig söndag!

Blyg

Varför blir man så blyg som ung att man blir helt stum i vissa situationer och inte får fram ett ord?
I mitt fall tror jag det beror på att jag inte hade andra barn än mina bröder att leka med de första 7 åren. Dessutom blev jag ofta utskrattad för att jag var så ”lillgammal.”  😦

Som tonåring var det värst, pojkar kunde jag inte alls prata med. Så fort någon bara tittade på mig blev jag röd som en kokt kräfta och alldeles tyst. Inte trevligt alls,  tyckte att jag inte var som andra och grät strida floder i min ensamhet! Sorgligt, nu är jag igen i det förflutna, usch!  😡  Men kanske min blyghet varit till någon nytta också?? Vad vet jag.

Nu vet jag att ingen är ”som andra”, vi är ju alla original och inga kopior. ”Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom” har någon sagt. Om inte förr så när man är barn på nytt som lma! 😀

Ha en gorrbra dag!  8)

Bra dag

Levt i nuet hela dagen! Positiva händelser: Fick mina ringar, lagom stora, glänser som när de var nya för mycket länge sen. Har aldrig kommit på att låta putsa upp dem fast de sett matta och slitna ut. Nu känner jag mig nästan som nygift!!  😀

För det andra hämtade vi Lilleman med hit hem och då vet man att det är tillräckligt program för dagen. Vi hann både busa och städa, köra stockbilar och titta på maskiner på datorn. Äta både godis och mat men någon tupplur hann vi inte med i dag! 😛

För det tredje börjar förkylningen ge sig för den här gången och jag skall precis som Vandris rekommenderar börja se framåt (inte bakåt) mot Lappland och att få träffa julgubben, mera därom senare! Annars blir det  för långt inlägg (igen)  8)

Gokväll!

NU…

Här ska här inte levas i det förflutna mera den här veckan! 🙂  Och inga långa inlägg att trötta ut läsarna med ska bli någon ovana som jag lägger mig till med! 😀

NU ska ringarna hämtas från stan, hoppas de är rätt storlek nu. Barnbarnet Lilleman tar vi med hem på samma gång så dagen är räddad från att börja gräva i det förflutna! 8)

Ha en fin dag med solsken ute och inne!  🙂

Liftandets faror

Eftersom jag sagt (skrivit) A ska jag skriva B! Det hör på något vis ihop med föregående inlägg, det handlar om samma tid och samma trakter!
Jag hade varit hem en sväng och skulle resa tillbaka till min arbetsplats med buss. Steg av i Tuorila och där måste jag vänta på bussen från Pori ett par timmar i ett rökigt kafé för att komma vidare. Men den gången råkade en paketbil stå parkerad vänd mot det håll dit jag skulle, så jag gick och frågade en ung man som stod bredvid bilen om han ska till Siikainen. Dit skulle de, men han sa att chauffören kommer strax. Och när chauffören kom stod de och prata en stund utom hörhåll för mig och sen sa de det går bra att jag följer med. När vi kommit kanske halvvägs frågar den ”trevliga” chauffören om jag har bråttom någonstans. Jag förstod ingenting och svarade nej. Han stannade bilen och sa: ”tule mukaan peräkoppaan”! Då blev jag rädd, och sa vad ska jag där göra? Nå, just sa du att du inte har bråttom, sa han! Tusen tankar hann gå genom mitt huvud. De var ju två och där satt jag inklämd i framsätet mellan dem, vad hade de planerat? En bil kom emot, jag viftade frenetiskt och hoppades att den skulle stanna, men icke. Jag knäppte mina händer och bad en bön, minns att jag hade hemstickade bruna fingervantar, det var en februaridag. Säkert var jag likblek. ”Nå mennään sitten” sa chauffören och startade bilen.  Inte är vi onda inte gör vi något med våld förklarade han. Jag drog en lättnadens suck, men sen vällde ilskan upp och jag hade lust att skälla ut honom, men det vågade jag inte!  Den andra pojken som var mycket yngre hade inte sagt ett ord på hela resan. En bit före vi kom till kyrkbyn bad chauffören mig stiga av, det var förbjudet att ta liftare eller sitta tre där framme, något sådant förklarade han. Det var ännu 7 km kvar till kunnalliskoti och upprörd som jag var traskade jag iväg utan att varken vänta på buss eller lifta vidare!  Alltså: Tag inga risker, det är tillräckligt farligt ändå!  8)

Litet äventyr

Detta hände när jag var ung en gång för längesen! 1962-63 jobbade jag på ett kommunalhem, (som det hette då) Siikaisten kunnalliskoti i mörkaste Satakunta. Jag försökte ta reda på om där fanns någon som kunde svenska. De sa att Pekka P varit i Sverige så han borde kunna lite. Jag fick träffa honom men inte var det många ord svenska han kunde efter tre månader i Eskilstuna. Pekka jobbade på den lilla bybutiken som hans mamma hade.
Via Pekka fick jag sedan köpa en moped. Men efter ett år flyttade jag till Vasa och visste inte vad jag skulle ta mig till med min moped. Så jag beslöt att jag far och hämtar den senare på sommaren, jag kunde ju inte ta den på bussen!
En vacker sommardag for jag, övernattade hos Hartikainens där min mopo förvarades. På morgonen startade jag och körde iväg. Det gick bra, jag vek in i Kristinestad för att tanka bränsle och kaffe. Fortsatte sen längs riks-8:an, men … pzzzz… och så var bakdäcket tomt i Närpestrakten. Vad göra? Försökte få någon bil att stanna, men de tog ingen notis om stackars mig! Det började småregna och inte ens regnkläder hade jag, inte ens hjälm, halsduk på huvudet!  😀   Tror nog det trillade en och annan tår! Inget hus syntes heller så långt ögat nådde. Då kom en lastbil, men efter en tidigare ”liftanreiso” vågade jag inte ens försöka få den att stanna. Blev nästan förskräckt när chauffören självmant stannade och frågade vart jag var på väg. Han skulle också till Vasa och mopon och jag fick åka med ända till en vekstad  där. Bättre än så kunde inte denna resa sluta.  8)
Sådana resor minns man länge, när jag liftade ensam ska jag berätta om en annan gång!

Sparlåga

Denna taggiga tant känner sig inte taggad för någonting idag!  Huvudet är tungt som en sten men verkar ändå vara helt tomt, undrar faktiskt hur många hjärnceller det finns kvar??    Halsen skrovlig som det grövsta sandpapper. Högra örat mår inte bra invändigt. Ingen feber och ändå totalt slut.  😦  Kan det vara åldern??

Ska prova en dunderkur med bastu, vitlök i näsa, öron, och mun, om jag orkar!  😛   VVV inte att förglömma!

En fördel man har som pensionär: man kan sjukskriva sig själv för minsta förkylning och det inverkar inte på ”lönen”!  8) Egentligen är jag en avundsvärd tant! 🙂

Ha en bra dag alla där ute och inne!

Hjärnceller

Gamla människor har färre hjärnceller än unga, men det är i allmänhet bara onödiga hjärnceller som försvinner.”  Så säger en professor som vet. Skönt att vara av med de onödiga, vilka de nu är? 😀

Hjärnans förmåga att lära sig nytt bibehålls även i äldre år, det tar bara lite längre tid för en 80-åring att lära sig ett nytt språk. Men hjärngymnastik behövs liksom kroppen behöver träning. Att träna talserier upp till 15 siffror är bra, liksom högläsning och att sjunga.

Att titta på tv är inget som aktiverar hjärnan. Viktminskning lär inte heller vara bra. Lite övervikt är ett bra skydd mot minnesproblem!?
Undvik stress.  Allt det här visste vi (jag) från förut och har skrivit om tidigare men det tål att upprepas! 8)

Trevlig måndagkväll!