Månadsarkiv: oktober 2011

Bra dag

Levt i nuet hela dagen! Positiva händelser: Fick mina ringar, lagom stora, glänser som när de var nya för mycket länge sen. Har aldrig kommit på att låta putsa upp dem fast de sett matta och slitna ut. Nu känner jag mig nästan som nygift!!  😀

För det andra hämtade vi Lilleman med hit hem och då vet man att det är tillräckligt program för dagen. Vi hann både busa och städa, köra stockbilar och titta på maskiner på datorn. Äta både godis och mat men någon tupplur hann vi inte med i dag! 😛

För det tredje börjar förkylningen ge sig för den här gången och jag skall precis som Vandris rekommenderar börja se framåt (inte bakåt) mot Lappland och att få träffa julgubben, mera därom senare! Annars blir det  för långt inlägg (igen)  8)

Gokväll!

NU…

Här ska här inte levas i det förflutna mera den här veckan! 🙂  Och inga långa inlägg att trötta ut läsarna med ska bli någon ovana som jag lägger mig till med! 😀

NU ska ringarna hämtas från stan, hoppas de är rätt storlek nu. Barnbarnet Lilleman tar vi med hem på samma gång så dagen är räddad från att börja gräva i det förflutna! 8)

Ha en fin dag med solsken ute och inne!  🙂

Liftandets faror

Eftersom jag sagt (skrivit) A ska jag skriva B! Det hör på något vis ihop med föregående inlägg, det handlar om samma tid och samma trakter!
Jag hade varit hem en sväng och skulle resa tillbaka till min arbetsplats med buss. Steg av i Tuorila och där måste jag vänta på bussen från Pori ett par timmar i ett rökigt kafé för att komma vidare. Men den gången råkade en paketbil stå parkerad vänd mot det håll dit jag skulle, så jag gick och frågade en ung man som stod bredvid bilen om han ska till Siikainen. Dit skulle de, men han sa att chauffören kommer strax. Och när chauffören kom stod de och prata en stund utom hörhåll för mig och sen sa de det går bra att jag följer med. När vi kommit kanske halvvägs frågar den ”trevliga” chauffören om jag har bråttom någonstans. Jag förstod ingenting och svarade nej. Han stannade bilen och sa: ”tule mukaan peräkoppaan”! Då blev jag rädd, och sa vad ska jag där göra? Nå, just sa du att du inte har bråttom, sa han! Tusen tankar hann gå genom mitt huvud. De var ju två och där satt jag inklämd i framsätet mellan dem, vad hade de planerat? En bil kom emot, jag viftade frenetiskt och hoppades att den skulle stanna, men icke. Jag knäppte mina händer och bad en bön, minns att jag hade hemstickade bruna fingervantar, det var en februaridag. Säkert var jag likblek. ”Nå mennään sitten” sa chauffören och startade bilen.  Inte är vi onda inte gör vi något med våld förklarade han. Jag drog en lättnadens suck, men sen vällde ilskan upp och jag hade lust att skälla ut honom, men det vågade jag inte!  Den andra pojken som var mycket yngre hade inte sagt ett ord på hela resan. En bit före vi kom till kyrkbyn bad chauffören mig stiga av, det var förbjudet att ta liftare eller sitta tre där framme, något sådant förklarade han. Det var ännu 7 km kvar till kunnalliskoti och upprörd som jag var traskade jag iväg utan att varken vänta på buss eller lifta vidare!  Alltså: Tag inga risker, det är tillräckligt farligt ändå!  8)

Litet äventyr

Detta hände när jag var ung en gång för längesen! 1962-63 jobbade jag på ett kommunalhem, (som det hette då) Siikaisten kunnalliskoti i mörkaste Satakunta. Jag försökte ta reda på om där fanns någon som kunde svenska. De sa att Pekka P varit i Sverige så han borde kunna lite. Jag fick träffa honom men inte var det många ord svenska han kunde efter tre månader i Eskilstuna. Pekka jobbade på den lilla bybutiken som hans mamma hade.
Via Pekka fick jag sedan köpa en moped. Men efter ett år flyttade jag till Vasa och visste inte vad jag skulle ta mig till med min moped. Så jag beslöt att jag far och hämtar den senare på sommaren, jag kunde ju inte ta den på bussen!
En vacker sommardag for jag, övernattade hos Hartikainens där min mopo förvarades. På morgonen startade jag och körde iväg. Det gick bra, jag vek in i Kristinestad för att tanka bränsle och kaffe. Fortsatte sen längs riks-8:an, men … pzzzz… och så var bakdäcket tomt i Närpestrakten. Vad göra? Försökte få någon bil att stanna, men de tog ingen notis om stackars mig! Det började småregna och inte ens regnkläder hade jag, inte ens hjälm, halsduk på huvudet!  😀   Tror nog det trillade en och annan tår! Inget hus syntes heller så långt ögat nådde. Då kom en lastbil, men efter en tidigare ”liftanreiso” vågade jag inte ens försöka få den att stanna. Blev nästan förskräckt när chauffören självmant stannade och frågade vart jag var på väg. Han skulle också till Vasa och mopon och jag fick åka med ända till en vekstad  där. Bättre än så kunde inte denna resa sluta.  8)
Sådana resor minns man länge, när jag liftade ensam ska jag berätta om en annan gång!

Sparlåga

Denna taggiga tant känner sig inte taggad för någonting idag!  Huvudet är tungt som en sten men verkar ändå vara helt tomt, undrar faktiskt hur många hjärnceller det finns kvar??    Halsen skrovlig som det grövsta sandpapper. Högra örat mår inte bra invändigt. Ingen feber och ändå totalt slut.  😦  Kan det vara åldern??

Ska prova en dunderkur med bastu, vitlök i näsa, öron, och mun, om jag orkar!  😛   VVV inte att förglömma!

En fördel man har som pensionär: man kan sjukskriva sig själv för minsta förkylning och det inverkar inte på ”lönen”!  8) Egentligen är jag en avundsvärd tant! 🙂

Ha en bra dag alla där ute och inne!

Hjärnceller

Gamla människor har färre hjärnceller än unga, men det är i allmänhet bara onödiga hjärnceller som försvinner.”  Så säger en professor som vet. Skönt att vara av med de onödiga, vilka de nu är? 😀

Hjärnans förmåga att lära sig nytt bibehålls även i äldre år, det tar bara lite längre tid för en 80-åring att lära sig ett nytt språk. Men hjärngymnastik behövs liksom kroppen behöver träning. Att träna talserier upp till 15 siffror är bra, liksom högläsning och att sjunga.

Att titta på tv är inget som aktiverar hjärnan. Viktminskning lär inte heller vara bra. Lite övervikt är ett bra skydd mot minnesproblem!?
Undvik stress.  Allt det här visste vi (jag) från förut och har skrivit om tidigare men det tål att upprepas! 8)

Trevlig måndagkväll!

Höstlov

Senaste veckan var det nästan för mycket program tom för en pensionär utan jobb, så vill jag inte ha det, lagom är bäst! Men ibland blir det bara så. Nu är det höstlov från ryska kursen men inte från jumppan på onsdag och i morgon symöte. Torsdag är jag med barnbarn, tror jag. Fåsi om jag hinner blogga så mycket jag vill den här veckan heller??

Men att inte ha något att göra lär ge minst lika mycket stress. Så vi ska stressa lagom, så mår vi bäst!

Ha en lagom stressande vecka alla med jobb eller utan! 8)