Uppbrott

Det är Uppbrottets söndag idag, så står det i Alma-nackan.

Det står också att Max har namnsdag, alltså: Grattis alla Maxar!  🙂 Inte för att jag vet om någon Max läser här … ?

För oss alla blir det ett uppbrott förr eller senare från allt vad vi har och gör i denna värld och det är det som texterna i kyrkorna handlar om idag.

En bön av gudsmannen Mose i Psalm 90 i Psaltaen:
”Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Förrän bergen blev  till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: ”Vänden åter, Ni människors barn.”
Ty tusen år är i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de är som en nattväkt.
DU sköljer dem bort; de är såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas; det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.”…

70 eller 80 år är verkligen en kort tid ”och när det är som bäst är det möda och fåfänglighet, ty det går snabbt förbi, likasom flöge vi bort.”

Det här var mitt försök att skriva ett allvarligare inlägg, bara att läsa vidare nu i böckernas  Bok och  ”den som tror skall finna löftena de står kvar!”