Kaniner

Nu ska ni få höra hur det gick till på 1940-talets krigstider. Det står att läsa i ”SPARARENS JUL”  1944, som upphittades av en slump i sommar. Det handlar om kaninuppfödning på Lantbruksklubbarnas sida. Nu hade det blivit fred i vårt land, men Elisabeth Beaurain uppmanar ändå klubbmedlemmarna att fortsätta föda upp kaniner. Jag citerar valda bitar: ”… Det husdjur, vilket i år, liksom under de två senaste åren varit mest utbrett inom våra klubbar är kaninen; t.ex. under år 1943 beräknades att omkring 880 klubbmedlemmar höllo kaniner. Kaninskötseln gav dessa ungdomar över 1,8 miljoner mark i inkomst.
Vi har ju fått fred i eget land och mycket talar för att det snart också blir slut på den stora uppgörelsen ute i världen. Småningom kan därför handel och sjöfart börja igen, varor kunna säljas och köpas och ransoneringen av mat och kläder upphävas. Kaninköttet, som nu har varit härligt att ha, då annat ej funnits, blir då troligen inte mera så efterfrågat som det varit. Likaså blir skinnen mindre efterfrågade då annat pälsverk finnes att tillgå. … av de tiotusentals kaningårdarna komma flertalet att upphöra något år efter världskrigets slut, ifall inte exportmöjligheter till utlandet öppna sig. …”

Hon uppmanar ändå att hålla kaniner för husbehov: ”Om vi tänka oss en vanlig familj med två eller tre barn, så räcker en fet kanin utmärkt till ett mål. Kaninen steks färdig på lördagen och värms bara upp till söndagen och på måndagen kokas skrovet till en härlig soppa…
… Enligt försiktig beräkning bör en kaninhona kunna ge 3 kullar om 6 ungar årligen, vilket betyder att vi för att få 24 söndagsstekar och några ”gäststekar” bör hålla två honor och en hane, och för att få 50-60 stekar fyra honor och en hane…  Och se till att steken verkligen är fet och god, ty då är de en läckerhet som försvarar sin plats även på det finaste bord…”
Till sist skriver E.B.: ”Må vår lösen således bli ”färsk kaninstek till söndagsmiddag.” Lycka till!”

Så var det då och i Belgien äter man fortfarande kaniner och tycker det är en delkatess, har jag hört!fyra H

Annonser

0 thoughts on “Kaniner

  1. måsa-mållon

    Vi åt en del kaninkött på 80-talet då min pappa hade en liten kaninuppfödning. köttet är riktigt gott,påminner lite om broiler.

    Gilla

  2. elovena

    Nämen huu… detdär skulle jag aldrig i livet våga berätta för vår kaninvän. Hon skulle klättra på väggarna av ren och skär förfäran! :0 —- ps. två kaniner anmälda till en utställning som går av stapeln snart….

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Kaninvännen läser väl inte min blogg, hemska tanke att se henne klättra på väggarna! 😦 Men jag tycker artikeln i Spararen ger en tankeställare…

      Gilla

  3. Lena

    Jag har nog också ätit kaninkött och tyckte det var gott. Men jag tror nog att det kallades något annat än kaninkött pga familjens minsta. 🙂

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Det verkar ju inte vara så hemskt ovanligt, och varför skulle det vara värre att äta kaninkött än tex höns- och fårkött?

      Gilla