Mera motion

Barn behöver mera motion hörde och läste jag idag. Men det blir så dyrt så alla föräldrar har inte råd att låta sina barn motionera varje vecka! Det låter lite konstigt i mina öron som aldrig betalat något för motion. Nu ska barn gå på kurser och träna med dyra utrustningar och allt är tävlingsinriktat från första början. Sen ska de resa längre bort och tävla, resorna kostar och alla får inte ens vara med. Hur har det blivit så här?  Går det verkligen inte för barn mera att få motion utan tävlingar? Jag bara undrar!  😮

Annonser

16 thoughts on “Mera motion

  1. notgubben

    En stor bov är att barnens egen fantasi är satt på undantag. Och hur kan det vara annorlunda då de mest motionerar tummarna på sina smarttelefoner? Vi hade nyligen två syskon i lågstadieåldern på besök. De hade inte varit länge i huset då de började fråga efter koden för att komma in på vårt trådlösa nät… Då de inte fick den, ja, DÅ gick det att sysselsätta sig med annat, men inte förr.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Notgubben, det är ju vuxna som hindrar barn från att använda sin fantasi genom att ordna all möjlig sysselsättning för dem (som kostar en hel del) och däremellan fastnar de i nätet precis som vi vuxna. Med risk för sjuka tummar, musarm och paddnacke och andra problem, (men it är ju så intressant!) 😦 Vad göra??

      Gilla

  2. gilla

    ja det samma har även jag undrat över flera ggr. men det som skrämmer mej allra mest är nog att de flesta utav dagens barn inte kan sysselsätta sej själva, inte vad det gäller lekar, allt är annorlunda nu än då man själv växte upp, då fanns inte så mycket att välja på, men roligt hade man, men det tycker väl dagens barn också att dom har då dom får sitta o pilla på sina telefoner o pekplattor o vad allt dom har, o så måste man ju vara som alla andra, bara delta i ordnade motionsformer som kostar. det är dagens melodi, tyvärr. tur man hann få barn innan den eran trädde in 🙂 och än bättre att man själv hann vara barn, på den gamla goda tiden 😉

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Gilla, förr tog man inte skada av att ha tråkigt, det var då bara att använda fantasin och försöka komma på något att göra. När jag inte var i skolan hade jag bara mina tre bröder att leka/bråka med. Det blev ibland ganska vilda lekar som brottning och att klättra i träd. Men också en hel del annan motionsutövning (som inte kostade något)! 🙂

      Gilla

  3. måsa-mållon

    Det blir allt ovanligare att barn tar sig för med spontana aktiviteter,tycker jag. Det är alltför mycket styrande och ställande av föräldrar. Ibland undrar jag om målet är att barnen ska bli fotbolls-eller ishockeyproffs. Det är ju bara ett fåtal som har den begåvningen att de kommer så långt. Det har blivit för mycket allvar och för lite lekfullhet i sportandet,och då tappar många barn lusten fort.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      M-Mållon, jag verkar ju inte vara helt ensam om mina funderingar. Men kommer jag och påstår att allt tävlande är av ondo får jag väl nog mothugg?!

      Gilla

  4. runeparo

    Ett intressant ämne! Ja, utvecklingen har verkligen gått i den riktningen att barn allt mindre sysselsätter sig själva och allt mer deltar i ledda aktiviteter, t.ex idrottsliga sådana. Det är väl både på gott och ont, kanske nog mer på ont. Själv har jag en viss delaktighet i den här negativa utvecklingen genom mina idrottsklubbar. Mina idrottsklubbar är dessutom väldigt tävlingsbetonade. Det är jag nogsamt medveten om. Men faktum är att ju mera tävlingsinriktade de är, desto mera deltagare har jag. Det är ett faktum. En rätt så stor del av människorna tycker om att få klara besked om sina prestationer. En vägande orsak till att jag har mina klubbar så tävlingsbetonade är att jag då kan hålla bra ordning. Alla får göra lika mycket och lika länge. Och så är det en helt frivillig verksamhet. De, som inte tycker om att tävla, söker sig till nåt annat. Eller bibehåller i bästa fall förmågan att sysselsätta sig själv.

    På ett sätt tycker jag nog att världen kommer att bli bättre, när tävlandet minskar och samarbetet ökar. Men ännu så länge är en viss del av människorna mer eller mindre tävlingsinriktade. Man tävlar på alla möjliga plan. Mest kanske på det ekonomiska planet, om materiella ägodelar, hus, bilar kläder o.s.v. Jag tycker att tävlandet inom idrott är en lite mildare form, som inte orsakar lika mycket skada och elände. Ja, det ger faktiskt många aktiva och åskådare stort nöje i livet. Ett relativt ofarligt nöje. Man skulle nästan kunna säga att ”Den som idrottar eller ser på idrott, syndar inte”. Undantag är då läktarvåld, dopning o.dyl.

    Vi människor är väldigt olika. För en del passar ett, för en del ett annat.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Rune, det var den längsta kommentar jag någonsin fått, tack! 🙂 ”Ingenting är så ont att det inte har något gott med sig” sägs det. Fortsätt du med dina klubbar, åtminstone håller det barnen borta från internet den tid de är på ledda aktiviteter!
      Tror du faktiskt att tävlandet kommer att minska och världen blir bättre?

      Gilla

  5. herbertsblog

    Hej! Rune Paro levererar ett talesätt som jag garanterat kommer att ha bruk av när jag kåserar inför publik de närmaste tjugo åren: ”Den som idrottar eller ser på idrott, syndar inte”! 😀 Med andra ord torde Rune anse både Byfånen och sig själv tillhöra ”de syndfrias” skara! Något jag tvivlar på. Åtminstone en aning. 😀 😀

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Herbert, för de ”närmaste 20 åren” ska varken du eller jag planera så mycket, bara försöka sköta vår hälsa så vi inte blir så dyra för åldringsvården!

      Gilla

  6. måsa-mållon

    Det finns ju många möjligheter mellan idrottstillfällena om man känner för att synda. 😉
    Tävlandet är säkert ok för dem som gillar sånt. Tävlandet lockar också fram en hel del negativt. Alla har inte så stor sportsmannaanda. Inom många lagsporter förekommer en hel del mobbning. Inom idrotten har man äntligen börjar uppmärksamma det problemet. Frestelsen till fusk ligger också nära till hands.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Ja visst M-M!
      Dessutom ska det festas vilt om laget vinner, förlorar de måste de ju trösta sig med något också! 😦 Vet inte om detta gäller bara proffsen?

      Gilla

  7. herbertsblog

    Hej Ima7! Visst för de fram en tänkvärd tanke! Men jag har en kompis som sjöng in en CD-skiva efter fyllda 97 år, fick med lätthet körkortet förnyat när han fyllde 100 och när jag för ett par år sedan kåserade för församlingens pensionärer i församlingshemmet i Sundom spelade han på orgel till psalmerna och nästa gång han fyller torde det vara 106 år! Så inte skall vi slarva med planeringen för framtiden! 😀

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Nåjo, det finns vissa ”praktexemplar” i vår Herres hage, som får leva länge och vara friska, kanske du blir en av dem! 😀

      Gilla

  8. runeparo

    För säkerhets skull vill jag påpeka att jag naturligtvis bara avsåg att man inte just gör nåt annat ont, medan man utövar idrott eller ser på idrott. Precis som i talesättet ”Den som sover syndar inte”.

    Ja, lma, jag tror faktiskt att tävlandet kommer att minska och samarbetet öka. I ett långt tidsperspektiv. Och då tänker jag inte speciellt på tävlandet inom idrott, utan mer på konkurrens och tävlan på livets andra områden.

    Gilla

    1. lma7 Inläggets författare

      Rune, en viss skillnad är det nog mellan att sova och att se på sport! 🙂

      Vi får se nu hur det går med samarbetet i en nära framtid…

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.