Kategoriarkiv: Forntid

Min första skola

Småskolan för klasserna ett och två som jag började när jag var 7 år var inte ens målad då, bara grå väggar på utsidan. Huset står ännu kvar så jag tog ett par foton av det häromdagen. Lärarinnan hade ett litet kök och en ännu mindre kammare i samma hus. Hon kokade själv maten till eleverna på sin vedeldade hällspis. Varken gårdskarl eller städerska fanns och ändå var det omkring 20 elever i skolan.  Inte att undra på att hennes humör och tålamod tog slut ibland och gröten blev vidbränd!  🙂  Dessutom skulle kakelugnen eldas i skolsalen på vintern.
Eftersom vi hade så lång väg till skolan bodde jag och min bror hos människor inne i byn när jag gick första året i skolan. Andra året fick jag bo hos lärarinnan i småskolan, så jag var i skola både natt och dag.  ”Skolhem” kunde man kalla det. Min yngre bror bodde också ett år med lärarinnan. Nu har det inte hållits skola i det här huset sedan 1954, det används numera som vävstuga!    Tiderna förändras..

 

DSC00181

 

Skärtorsdag

Påsken närmar sig. Den allvarligaste av alla kristna helger men som är uppblandad med så mycket okristligt t.o.m. hedniska seder. Vad har häxor, höns och harar att göra med Jesu lidande och död på korset för våra synders skull?  Det är något jag brukar undra över varje år när de utklädda små påsktrollen varje påsklördag kommer med sina kaffepannor och korgar för att samla in godis!
Ändå köper jag godis att ge dem och hjälper därmed till att hålla seden vid makt!  😛

Vår?

tulpanerHar inte så mycket annat att bjuda på nu än en bukett tulpaner!

Barnbarnet som var här och inspekterade en råddig blombänk upptäckte något som kommit upp, det var tulpanlökarna som jag planterade på hösten som redan börjat röra på sig och stack upp några centimeter. Hur ska det gå för dem? Förstår de inte att det bara är mars ännu? De har nog stigit upp för tidigt och kommer att frysa ihjäl. Men det finns ju tulpaner i butikerna…

Vårens varmaste dag hittills har det varit idag.

Återblick

Nu har det snart gått tre dagar redan av det nya, färska året och här syns inget nytt skrivet.  En del brukar göra en återblick på fjolårets viktigaste händelser. Det ska jag inte göra, men jag ska blicka lite längre tillbaka än så.
Det är länge sen jag skrivit något ”forntidsinlägg” så nu ska vi gå sådär 50 år tillbaka i tiden. Fick idén när jag läste att en bloggare hittat gamla brev undangömda i ett skåp. Jag har också massor med brev sparade ända från 1950-talet när jag började vara borta lite längre hemifrån. Ibland blir jag nostalgisk, tar fram en bunt och börjar läsa..

Som jag nångång tidigare skrivit var jag mycket blyg som ung. Vågade aldrig prata med pojkar, men skriva det vågade jag!  🙂  Det brukade gå bra ända tills det blev fråga om att träffas irl, då svek modet och bekantskapen tog slut.. En gång fick jag en lista med några adresser av en väninna och så skrev jag brev till tre grabbar av bara farten. En hade ingen adress på land, han var styrman på en båt som hette Pollux, hemtrakten var Finlands största kust ö, mer än så fick jag aldrig reda på. Inte blev det många brev heller för han tyckte det var så enkelt och bekvämt liv, när han slog hatten på huvudet så fanns hela hushållet under.  🙂  Vet inte om han fortsatte så eller vad det blev av honom, ibland har jag undrat lite…  😮

Nu får det räcka så här för denna gång, fast det finns många fler personligheter i mina brevsamlingar ..

God fortsättning vad ni än företar er i snöovädret!  🙂

Mera forntid

När jag var så flitig med kameran i går så ska ni få se några Fagerbacka bilder till om det är någon som är intresserad.  Där på ett bord fanns en mycket gammal tidning: ett provnummer av Jakobstads Tidning från 3 december 1898. Ett rum är tapetserad med gamla tidningar, där fanns också en spinnrock, fast den ser ut att vara lite uppmålad.

DSC01001 DSC00998 DSC01007

Fagerbacka

Vi besökte ett fäbodsställe som återställts i sitt forna skick som det såg ut för så där 100 år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Tystnad, lugn och ro råder där nu några kilometer från annan nyare bebyggelse. Men där var säkert liv och rörelse för länge sedan med några familjer som bodde där sommartid med sina kor, hästar och får och hårt arbete för att försörja sig.

DSC00989DSC00991DSC01012DSC01020DSC01004DSC01014

Tiderna förändras

60-70 år är ingen lång tidsperiod, men det är så långt bakåt i tiden som mitt minne sträcker sig. Och mycket har förändrats under den tiden. Ingen visste då på 1940-50 -talet hur snabbt och enkelt det skulle gå att ”sända brev” t.ex. Då fanns bara papper och penna, kuvert och frimärken och ”snigelpost”. Sen var det bara att vänta någon vecka på svar. – Datorer och e-mail hade ingen hört talas om. Inte ens telefon hade vi hemma när jag växte upp. (Hur klarade man sig??).

Nu kommer nya metoder att kommunicera hela tiden så t.o.m. att blogga håller på att bli gammalmodigt, verkar det som ..

Men jag är gammal, modig och envis så jag bloggar vidare!  🙂

Kaniner

Nu ska ni få höra hur det gick till på 1940-talets krigstider. Det står att läsa i ”SPARARENS JUL”  1944, som upphittades av en slump i sommar. Det handlar om kaninuppfödning på Lantbruksklubbarnas sida. Nu hade det blivit fred i vårt land, men Elisabeth Beaurain uppmanar ändå klubbmedlemmarna att fortsätta föda upp kaniner. Jag citerar valda bitar: ”… Det husdjur, vilket i år, liksom under de två senaste åren varit mest utbrett inom våra klubbar är kaninen; t.ex. under år 1943 beräknades att omkring 880 klubbmedlemmar höllo kaniner. Kaninskötseln gav dessa ungdomar över 1,8 miljoner mark i inkomst.
Vi har ju fått fred i eget land och mycket talar för att det snart också blir slut på den stora uppgörelsen ute i världen. Småningom kan därför handel och sjöfart börja igen, varor kunna säljas och köpas och ransoneringen av mat och kläder upphävas. Kaninköttet, som nu har varit härligt att ha, då annat ej funnits, blir då troligen inte mera så efterfrågat som det varit. Likaså blir skinnen mindre efterfrågade då annat pälsverk finnes att tillgå. … av de tiotusentals kaningårdarna komma flertalet att upphöra något år efter världskrigets slut, ifall inte exportmöjligheter till utlandet öppna sig. …”

Hon uppmanar ändå att hålla kaniner för husbehov: ”Om vi tänka oss en vanlig familj med två eller tre barn, så räcker en fet kanin utmärkt till ett mål. Kaninen steks färdig på lördagen och värms bara upp till söndagen och på måndagen kokas skrovet till en härlig soppa…
… Enligt försiktig beräkning bör en kaninhona kunna ge 3 kullar om 6 ungar årligen, vilket betyder att vi för att få 24 söndagsstekar och några ”gäststekar” bör hålla två honor och en hane, och för att få 50-60 stekar fyra honor och en hane…  Och se till att steken verkligen är fet och god, ty då är de en läckerhet som försvarar sin plats även på det finaste bord…”
Till sist skriver E.B.: ”Må vår lösen således bli ”färsk kaninstek till söndagsmiddag.” Lycka till!”

Så var det då och i Belgien äter man fortfarande kaniner och tycker det är en delkatess, har jag hört!fyra H

Gammalt fotografi

I det över 100 år gamla huset där jag föddes har det alltid funnits en förstoring av ett par som jag inte brydde mig så mycket om vem de var när jag var yngre. Men småningom fick jag veta att det var min farfarsfar och farfarsmor. Daniel född 1825 och Maria född 1830 de gifte sig 9.2 1852. Han lär ha varit skräddare, de fick fem pojkar och en flicka och 1877 flyttar de från Terjärv till Esse. farfarsfar och farfarsmor

 

Skolan för länge sedan

Läste att någon undrade om det fanns gardiner i skolan förr, så jag grävde fram några gamla skolfoton och har nu svart på vitt att gardiner hängde i fönstren 1947! Bilden är tagen bakom småskolan, men jag råkade vara borta från skolan den dagen fotografen var på besök så jag finns inte med. Alla flickorna har förkläden. Skolan timrad och omålad … småskolan

skola