Kategoriarkiv: Forntid

Hos fotografen

En blogg utan ansikte är hemsk har någon sagt, alltså är min blogg hemsk!   😦  Nu har jag försökt få in en bild på sid panelen men inte lyckats så det får bli här i stället. Mitt ansikte på bilden är från år 1943, men det gör väl inget? På den tiden togs inga färgfoton så jag har lagt till lite färger!   Lite blyg och rädd för fotografer är jag fortfarande..   😉

3-årig LMA

3-årig LMA

 

Lite gammalt

Alltid när vi besöker platsen där jag lekte som barn känns det som om jag tar ett långt steg tillbaka i tiden ungefär 70 år. Gamla hus och stora stenar finns kvar där de alltid har funnits… Det är både forntid och nutid på samma gång.

Bilderna har jag visat förr men idag tog jag nya när vi var dit en sväng.  🙂

DSC00356

DSC00355DSC00359Gamla fähuset och brunnenDSC00361

Bok

DSC00279Häromdagen fick jag en bilderbok i present av min bror. Han har själv varit med på ett hörn när materialet samlades in och boken utgavs. Det blev foton över när den första var klar, så de bestämde sig för att göra en till med gamla fotografier och lite text. Den första heter Hejtå om du er från Esse, å hej äntå!

 

Min första skola

Småskolan för klasserna ett och två som jag började när jag var 7 år var inte ens målad då, bara grå väggar på utsidan. Huset står ännu kvar så jag tog ett par foton av det häromdagen. Lärarinnan hade ett litet kök och en ännu mindre kammare i samma hus. Hon kokade själv maten till eleverna på sin vedeldade hällspis. Varken gårdskarl eller städerska fanns och ändå var det omkring 20 elever i skolan.  Inte att undra på att hennes humör och tålamod tog slut ibland och gröten blev vidbränd!  🙂  Dessutom skulle kakelugnen eldas i skolsalen på vintern.
Eftersom vi hade så lång väg till skolan bodde jag och min bror hos människor inne i byn när jag gick första året i skolan. Andra året fick jag bo hos lärarinnan i småskolan, så jag var i skola både natt och dag.  ”Skolhem” kunde man kalla det. Min yngre bror bodde också ett år med lärarinnan. Nu har det inte hållits skola i det här huset sedan 1954, det används numera som vävstuga!    Tiderna förändras..

 

DSC00181

 

Skärtorsdag

Påsken närmar sig. Den allvarligaste av alla kristna helger men som är uppblandad med så mycket okristligt t.o.m. hedniska seder. Vad har häxor, höns och harar att göra med Jesu lidande och död på korset för våra synders skull?  Det är något jag brukar undra över varje år när de utklädda små påsktrollen varje påsklördag kommer med sina kaffepannor och korgar för att samla in godis!
Ändå köper jag godis att ge dem och hjälper därmed till att hålla seden vid makt!  😛

Vår?

tulpanerHar inte så mycket annat att bjuda på nu än en bukett tulpaner!

Barnbarnet som var här och inspekterade en råddig blombänk upptäckte något som kommit upp, det var tulpanlökarna som jag planterade på hösten som redan börjat röra på sig och stack upp några centimeter. Hur ska det gå för dem? Förstår de inte att det bara är mars ännu? De har nog stigit upp för tidigt och kommer att frysa ihjäl. Men det finns ju tulpaner i butikerna…

Vårens varmaste dag hittills har det varit idag.

Återblick

Nu har det snart gått tre dagar redan av det nya, färska året och här syns inget nytt skrivet.  En del brukar göra en återblick på fjolårets viktigaste händelser. Det ska jag inte göra, men jag ska blicka lite längre tillbaka än så.
Det är länge sen jag skrivit något ”forntidsinlägg” så nu ska vi gå sådär 50 år tillbaka i tiden. Fick idén när jag läste att en bloggare hittat gamla brev undangömda i ett skåp. Jag har också massor med brev sparade ända från 1950-talet när jag började vara borta lite längre hemifrån. Ibland blir jag nostalgisk, tar fram en bunt och börjar läsa..

Som jag nångång tidigare skrivit var jag mycket blyg som ung. Vågade aldrig prata med pojkar, men skriva det vågade jag!  🙂  Det brukade gå bra ända tills det blev fråga om att träffas irl, då svek modet och bekantskapen tog slut.. En gång fick jag en lista med några adresser av en väninna och så skrev jag brev till tre grabbar av bara farten. En hade ingen adress på land, han var styrman på en båt som hette Pollux, hemtrakten var Finlands största kust ö, mer än så fick jag aldrig reda på. Inte blev det många brev heller för han tyckte det var så enkelt och bekvämt liv, när han slog hatten på huvudet så fanns hela hushållet under.  🙂  Vet inte om han fortsatte så eller vad det blev av honom, ibland har jag undrat lite…  😮

Nu får det räcka så här för denna gång, fast det finns många fler personligheter i mina brevsamlingar ..

God fortsättning vad ni än företar er i snöovädret!  🙂