Att vara 80+ är inte alls så trevligt, det börjar kännas att man levt ett långt liv! Efter den senaste förkylningen med sjuk hals, värk i kroppen och feber i februari blev jag inte riktigt frisk, tror jag. Det fortsatte med lite hostande mest på kvällarna men jag tyckte det var ingenting att bry sig om, jag kände mig inte sjuk och tänkte det ska ha sin tid. I mars kom corona restriktionerna, det var bäst att inte fara någonstans.. I april började vi beställa matvaror från en butik en gång i veckan med hemkörning. Det blev vår och sommar, kvällshostan fortsatte, ibland hostade jag upp slem och gröna ”klumpar” med tjockare slem.. I juli ringde jag telefonrådgivningen och berättade hur det varit, men fick rådet att köpa receptfritt Mucomyst som slemlösande. Det gjorde jag och det blev kanske lite bättre men inte bra. 21 september på kvällen hostade jag upp blod. 22.9 for jag till jouren, det togs blodprov och skivröntgen (CT). Någon förändring syntes på vä. lunga. Man tänkte skicka hem mig efter att läkaren skrivit brådskande remiss till VCS för bronkoskopi, men jag vägrade fara hem och fick komma in till B2 för uppföljning och mera blodprovtagning. Där var jag på ”mors vila” ett par dagar och fick prata med lungläkaren innan jag for hem 24.9. och fick en tid till bronkoskopi på vårt sjukhus 30.9.
Det var ingen trevlig upplevelse, men nu väntar jag på svar från undersökningen där provbitar av lungorna togs. Det skulle räcka ca. två veckor innan svar kommer från Uleåborg. Inte heller det är så trevligt att vänta på..
Lizzyfix 