Månadsarkiv: september 2010

Åren går

Ålder är bara ett nummer, det viktiga är hur man mår! Jag har kommit fram till att det bara finns två åldrar: barn och vuxen ålder. Efter vuxen åldern blir man småningom barn på nytt! Onödigt att bli påmind om att igen har det gått ett år. Speciellt de där jämna siffrorna har jag lite svårt med. Det börjar redan när man måste byta ut tvåan till en trea, från 29 till 30 är ett alldeles för stort steg! Känns nästan som om man blir tio år äldre på en gång. Likadant är det vid 40, 50, 60 för att inte tala om 70 !

Kunde vi inte ta och slopa de där siffrorna och bara använda benämningarna barn och vuxna? När man vill gå över från barn till vuxen kan man välja själv. Det lär ju ändå vara lite olika när man blir vuxen! Sen kan man kanske välja när man vill bli barn på nytt också, eller kan man? Jag tycker i alla fall det är trevligt att vara lite barnslig, men säkert tilltar barnsligheterna med åren, som jag nu har slutat räkna! 😀

”Det verkar faktiskt som om andra hälften av en människas liv inte består av annat än de vanor hon samlat på sig under den första hälften” sade Fjodor Dostojevskij, och jag tror han hade ganska rätt!

 Ha det gott alla barn och vuxna! 😀

Funderingar

Ibland känns det som om man borde be om ursäkt för att man råkar vara född som finlandssvensk, men det gör jag inte! Ingen rår för att man tillhör en språkminoritet av födsel och ohejdad vana. Har man, som jag inte fått läsa ett enda ord av något annat språk än modersmålet i skolan, har man inget annat val än att på egen hand försöka skaffa sig lite språkkunskaper, med större eller mindre famgång! Det har jag försökt göra för mitt eget bästa, man är ju lite självisk! 😀

Men jag tycker det är alltför mycket bråk om språk och alla håller för hårt på sitt eget. Nu får ju alla barn lära sig åtminstone engelska i skolan och med det kommer de långt. Förresten är ju både finska och svenska minoritetsspråk i världen och i EU. Mig stör det inte vilka språk som kommer att förvinna, det drabbar inte mig, därtill är jag för gammal och ”personligen minskar jag inte”! Men som sagt, jag är ju självisk! 😀

Bolagskatten

I huset som vi bor i finns en”fastighetskatt”, Felix heter han. I sommar när matte varit borta har vi andra husinnevånare fått vikariera kattskötare. Han är mycket sällskaplig, snäll och väluppfostrad. Vill han ha lite uppmärksamhet och ingen syns till utomhus, hoppar han upp på fönsterplåten och tittar in. Finns det en sittdyna i stolen på vår trappa kan han ligga där i timmar. Det var där jag fotade honom häromdan. – Skickligt att ta en bild just när han har tungan på nosen, gör om det om ni kan! 😀

Annars har vi fint regnväder i dag, ha en skön helg!

Hemlig resa

I går bar det av mot okända trakter, två bussar fullproppade med pensionärer, närmare 100 personer sammanlagt. Det brukar kallas för hemliga resan, när det enda man vet är att det blir två gånger kaffe och en gång mat under dagens lopp och resten är höljt i dunkel. Skall inte avslöja vart vi styrde kosan den här gången, men jag ska försöka sätta in ett par bilder så kan ni se om ni råkar känna igen platsen. Är det någon som var med på resan och läser det här, skriv gärna en kommentar! Bilderna är inte bra , det var regnväder mest hela dagen. Trevligt var det ändå!

Ryska språket

Varför försöker en gammal tant lära sig ryska? Ja säg det! – När det ändå är så att vid hög ålder och demens har man inget annat språk kvar än modersmålet. Allt annat än det man insupit med modersmjölken är puts väck sägs det. 😦

Ingen skall tro att jag hör till dem som tycker att man i skolan skall byta ut svenska (eller finska) mot ryska. Nej och åter nej! Men ryska vill jag lära mig åtminstone så mycket att jag kan säga till ryskatalande, om jag stöter på sådana, att i Finland talar vi svenska!  😀 ”V Finljandija mi gavarim po svedzkii” eller nåt i den stilen 😀

För att sysselsätta de små grå uppe i hjärnkontoret med något som är intressant, är ryska språket perfekt och fantastiskt. De konstiga krumelurerna i alfabetet är inte alls svåra att lära sig. Värre är att uttala orden och sen minnas vad de betyder. Men det finns massor med ryska ord som liknar svenska, mycket flera än de som liknar finska. Därför har ryssar lättare att lära sig svenska än finska.

Det är nog alla utlänningar, som kommer till vårt land, som skall lära sig våra språk, helst båda, och inte vi deras! – Men ju flera språk vi lär oss frivilligt ju mer glädje och nytta har vi av det för egen del! I kväll far jag på kurs. Spasiba i da svidanija! 😀

MÖVF

Är det någon mera som minns vad de bokstäverna står för? Jag var en av dem som gick i den skolan det sista läsåret den var verksam! Mellersta Österbottens Vandrande Folkhögskola hette den. Vi som var yngsta eleverna var bara 15 år då, och året var 1955-56. Egentligen var jag för ung, men det var andra året i rad som skolan hölls i samma by, så det var inte så lätt att få ihop elever för en sista årskurs. 

 Detvar inte bara skolan som vandrade från by till by, utan inom byn fick vi också ”vandra”.  Teorilektionerna och köket var på ett ställe, vävstugan på ett annat, så det var en hel del traskande. Ingen som är under 70 år nu, har gått i den skolan, för efter det året upphörde den.  Vår rektor kom från Närpes och dit for han visst igen, borde vara ca. 85 år nu.

En trevlig vinter var det, som en direkt fortsättning efter folkskolan, men eh helt annorlunda 9.de klass! Betyget borde jag ha kvar någonstans efter alla dessa år, tror jag ska ta och leta fram det! 😀

Fortsättning på ”utveckling”

I går skrev jag mina tankar om utveckling. I dagens Vasabladet hittade jag dikten ”Framåtskridande”, som Alf Henriksson skrev redan 1945 och han tycks ha lite annan uppfattning:

Ingenjörerna tänker och talar som så:

 Det är många miljoner det gäller

Mycket bättre och fortare måste det gå,

det syns tydligt i våra tabeller.

Den så kallade spilltiden vill vi bli kvitt

och att snart vi skall lyckas tycks troligt.

Här får ingen ha nöje av arbetet sitt,

här bör ingen få tid att ha roligt.

Och sitt jobb står den fattiga människan vid,

ty vad kan hon väl bättre begära?

Hon har lärt sig sitt yrke på tre dagars tid;

sedan finns inte mera att lära.

Och hon längtar att dagen omsider skall gå,

ty sitt livsverk och kall vill hon glömma.

Och hon lever om kvällarna bara, ty då

får hon sitta på bio och drömma.

Hon får sparka sin fotboll, och köpa sin flärd

och sin radios ljud får hon höra.

Och att känna sig glad åt sin arbetes värld

är det enda hon inte får göra.

Och så ordnar sig tillvaron högst rationellt.

Ingenjörernas klagan förstummas.

Och maskinerna arbetar villigt och snällt

medan människan skyndsamt fördummas.

Hur mycket har människans utveckling egentligen ”framåtskridit” sedan 1945 ? 😮 Vågar inte säga: ”Jag ändrar mig inte för jag har rätt” 😀 Kolumnen där dikten ingick har som rubrik: ”Lönsamt med trivsel” skriven av Rafael Frans och är läsvärd!